
Portföljsegmentering
I den modellbaserade bedömningen används
statistiska modeller. Dessa är framtagna för
olika segment i portföljen där respektive seg-
ment avser riskmässigt likartade exponeringar
och riskparametrarna kan skattas baserat på en
gemensam uppsättning riskfaktorer. För hushålls-
exponeringar är portföljsegmenteringen base-
rad på produkttyp och för övriga exponeringar
är den baserad på motpartstyp. Segmenten har
identifierats genom statistisk analys och expert-
bedömningar. För hushållsexponeringar finns
följande nio portföljsegment; exponeringar med
säkerhet i bostadsfastighet för privatpersoner,
revolverande krediter inklusive kreditkortsexpo-
neringar för privatpersoner respektive små
företag, övriga exponeringar för privatpersoner
respektive små företag, kortkrediter avseende
säljfinansiering för privatpersoner respektive
små företag, samt avbetalningslån avseende
säljfinansiering för privatpersoner respektive
små företag. För övriga exponeringar finns
följande sex segment; fastighetsbolag, bostads-
rättsföreningar, övriga stora icke-finansiella
företag, övriga icke-finansiella företag, stater,
finansiella företag och banker.
Inom respektive portföljsegment klassificeras
avtalen ytterligare till så kallade tillståndsklasser
baserat på riskfaktorer som intern rating, betal-
ningshistorik, landtillhörighet, säkerhetstyp och
belåningsgrad. Tillståndsklasserna är framtagna
baserat på statistisk analys av historiska utfall.
För varje tillståndklass används statistiska
modeller för migration mellan tillstånden för att
beräkna framåtblickande sannolikheter för
riskparametrarna PD, LGD och EAD. En viktig
riskfaktor för tillståndsklasserna är motpartens
interna rating som sätts vid kreditbeslutstillfället
och uppdateras minst årligen eller om det finns
tecken på att motpartens återbetalningsför-
måga har ändrats. Klimatrelaterade och vissa
andra miljörelaterade risker bedöms i kreditpro-
cessen och påverkar den interna ratingen på
motpartsnivå. Det finns tillståndsklasser för
icke-fallerade, fallerade och förtidslösta expone-
ringar. Exponeringar mot hushåll klassas i nio
tillståndsklasser och övriga exponeringar i tolv
tillståndsklasser.
Betydande ökning av kreditrisk
Betydande ökning av kreditrisk avspeglar risken
för fallissemang och är ett mått som mäter avta-
lets relativa förändring av kreditrisk sedan första
redovisningstillfället. För beräkning av betydande
ökning av kreditrisk används inom Handelsban-
ken samma underliggande modeller som vid
beräkning av förväntade kreditförluster och hän-
syn tas till historisk, nuvarande och framåtblick-
ande information. I bedömningen beaktas inte
säkerheter. Vid varje rapporteringstillfälle inleds
den koncerngemensamma centrala modell-
baserade processen med att samtliga avtal
bedöms med avseende på om det skett en
betydande ökning av kreditrisken sedan första
redovisningstillfället (avtalets ingående). Denna
bedömning avgör sedan huruvida avtalet får en
förväntad kreditförlust beräknad på 12 måna-
ders horisont (Steg 1) eller för avtalets hela åter-
stående löptid (Steg 2). En viktig del som påver-
kar kreditförlustreservens storlek är således vilka
faktorer och trösklar som definieras som utlö-
sande för överföring av tillgångar från Steg 1 till
Steg 2. Bankens definition av betydande ökning
av kreditrisk som är avgörande för att förflytta
avtalen till Steg 2 grundar sig på såväl kvalitativa
som kvantitativa faktorer.
Den kvantitativa indikator som i första hand
används för att bedöma förändring i kreditrisken
är den relativa förändringen mellan instrumentets
första redovisningstillfälle och aktuell rapporte-
ringstidpunkt i sannolikheten för fallissemang
(PD) under avtalets återstående löptid. Ide fall
det har krävts orimlig kostnad och ansträngning
för att kunna fastslå PD vid ett instruments första
redovisningstillfälle, har förändringar i motpar-
tens eller avtalets interna rating eller riskklassifi-
cering sedan första redovisningstillfället använts
för att bedöma betydande ökning av kreditris-
ken. För avtal som redovisas för första gången
den 1 januari 2018 eller senare baseras progno-
serna av fallissemangsrisken på tre scenarier.
För avtal som redovisats före den 1 januari 2018
tillämpas samma kriterier men baseras på ett
scenario som utgår från bankens senast publi-
cerade ekonomiska analys vid tidpunkten för det
första redovisningstillfället.
Det huvudsakliga kriteriet för att ett avtal
bedöms ha fått en betydande ökning av kredit-
risk och förflyttas till Steg 2 enligt Handelsban-
kens definition är att den beräknade åter-
stående fallissemangsrisken (PD) vid
rapporteringstillfället är större än 2,5 gånger
motsvarande fallissemangsrisk vid första redo-
visningstillfället. Gränsvärdet om 2,5 är baserat
på statistisk analys av bankens historiska data
och jämför ökningen i den återstående risken att
motparten fallerar relativt motsvarande förvän-
tade risk vid avtalets första redovisningstillfälle.
Därutöver finns det andra kvalitativa faktorer
som banken bedömt medför en betydande
ökning av kreditrisk, till exempel att motparten
har betalningar som är mer än 30 dagar förse-
nade eller att motparten har erhållit eftergifter
tillföljd av försämrad kreditvärdighet.
Om det föreligger en betydande ökning av kre-
ditrisken sedan första redovisningstillfället redovi-
sas en reserv motsvarande förväntade kreditför-
luster för hela den återstående löptiden och det
finansiella instrumentet flyttas till Steg 2. Modellen
är symmetrisk, vilket innebär att om det finansiella
instrumentets kreditrisk minskar och det därmed
inte längre föreligger en betydande försämring i
kreditrisk sedan första redovisningstillfället flyttas
den finansiella tillgången tillbaka till Steg 1.
Modeller för riskparametrar
och förväntad löptid
Riskparametrarna PD, LGD och EAD beräknas för
varje avtal och framtida tidpunkt, baserat på statis-
tiska modeller. Dessa modeller bygger så långt
som möjligt på de relationer mellan de väsentliga
riskfaktorer och relevanta riskutfall som kan identi-
fieras i bankens egen förlusthistorik. De flesta risk-
parametrar som kvantifieras baseras på cirka tio
års intern data. I de fall banken saknar tillräckligt
med information, till exempel på grund av få fallis-
semang, sker komplettering med hjälp av extern
information. De historiska utfallen analyseras med
avseende påsamvariation med avtals-, motparts-
och regionspecifika riskfaktorer, som till exempel
produkttyp, intern rating, ålder som kund, säker-
hetstyp, belåningsgrad, arbetslöshet och BNP-till-
växt. De riskfaktorer som identifieras som väsent-
liga för en viss riskparameter inkluderas i modellen
och det historiska sambandet kvantifieras.
Sannolikhet för fallissemang (PD)
PD motsvarar sannolikheten för att en kund eller
ett avtal kommer att hamna i fallissemang vid en
given tidpunkt under den tillgångens återstå-
ende löptid. PD för 12 månader motsvarar san-
nolikheten för fallissemang under de kommande
12 månaderna. PD för återstående löptid mot-
svarar sannolikheten för fallissemang under till-
gångens återstående löptid (maximalt 30 år).
Vid rapporteringstillfället prognostiseras fram-
tida PD baserat på framåtblickande makrosce-
narier och aktuell avtals- och motpartsinforma-
tion. Den prognostiserade fallissemangsrisken
tar hänsyn till utvecklingen av scenarier och
sannolikheten för migration mellan olika till-
ståndsklasser över tid. Modellerna beräknar
årsvisa migrations- och fallissemangssannolik-
heter där migrationsmodellen ger sannolikheten
att avtalet befinner sig i en given tillståndsklass
meden given fallissemangsrisk framåt i tiden.
Avtalets förväntade PD för ett givet år beräknas
av sannolikhetsvägda PD över alla tänkbara till-
ståndsklasser och scenarier. Förväntat PD för
återstående löptid baseras på de årsvisa förvän-
tade fallissemangsprognoserna och sannolik-
heten för att avtalet förtidslöses. En försämring
av en ekonomisk framtidsutsikt baserad på
prognostiserade makroekonomiska riskfaktorer
för varje scenario, eller en ökning i att sannolik-
heten för att det negativa scenariot ska inträffa,
resulterar i ett högre PD.
Exponering vid fallissemang (EAD)
EAD avser förväntad kreditexponering vid
fallissemangstidpunkten. Vid rapporteringstill-
fället prognostiseras framtida exponeringar vid
fallissemang baserat på nuvarande amorte-
ringsplaner, sannolikhet för förtidslösen och
förväntat utnyttjande av exempelvis kredit-
utrymmen, finansiella garantier och lånelöften.
EAD prognostiseras på årsbasis och utgör det
belopp på vilket förluster och återvinningar sker
vid framtida fallissemang.
Förväntad löptid
Ett instruments förväntade löptid är relevant
för både bedömningen av betydande ökning
av kreditrisk, vilken tar hänsyn till förändringar i
PD under förväntad återstående löptid, såväl
som för värderingen av förväntade kreditför-
luster för tillgångens förväntade återstående
löptid. Den förväntade löptiden beaktas i
K2 Forts
NOTER | KONCERNEN
128
HANDELSBANKEN | ÅRS- OCH HÅLLBARHETSREDOVISNING 2021